alex blogg

Efter en utgång får jag 4-5 timmars sömn, sen knackar det på dörren, det är Mamma som står utanför. Jag är alldeles yrvaken och orkar inte öppna men blir tillslut tvungen, det första hon säger är "Hon har dött" och efter en kvart sitter vi i bilen på väg till sjukhuset, där en del av min släkt redan är. Att komma in i det rummet fyllt av all denna sorg och att se henne var jobbigare än vad jag trodde det skulle vara, tårarna kom och man fick kämpa för att hålla emot. Hon såg inte alls ut som när jag senast träffade henne, vilket inte var så jätte längesedan... tanken att aldrig få se en person som funnits hela ens liv är overkligt och.... tom på ord.. Den 4/12 blir det iallafall begravning..